Oj, lite tråkigt att det är såpass långt till Linköping känner jag nu! 
Jag har bara läst en bit in i Brott och straff och lyckades skapa mig en bild av författaren som mycket synisk och äckligt saklig. Kanske väldigt långt ifrån sanningen, nu när jag läser detta!  Kunde väl för allt i världen inte tro att Dostojevskij var troende. 

Det låter som en jätteintressant kurs. Jag undrar vilka som kommer att gå den? Kommer du göra det, Butros?

Jag har anmält mig preliminärt och hoppas kunna delta.

Johannesakademin/Nya Slottet är en fantastisk miljö. När Nya Slottet donerades till Pingstkyrkan, var det nog ingen som kunde föreställa sig, att där skulle uppstå en ekumenisk kommunitet och ett fromhetsliv som söker inspiration från fornkyrkan och har vad jag skulle vilja kalla en ortodox prägel.

Även om jag ännu inte har konverterat, räknar jag mig som ortodox. På Nya Slottet erfar jag något som jag också erfarit i Nya Valamo.

Då kommer det antagligen bli en större upplevelse för dig känslomässigt, än t.ex. en som kanske enbart intresserar sig intellektuellt för kursen. (Om det nu finns någon som söker kursen av såna anledningar? )

Det är mycket möjlöigt. Jag tror att folk söker av olika skäl.

Ett av mina evighetsprojekt är att konvertera till den ortodoxa kyrkan. Det råd man då får är att läsa bl.a. Dostojevskij och också Tito Colliander. Ur Bibeln kan man egentligen inte utläsa något om kristen tro, men i skönlitteraturen kan man finna exempel på hur det är att leva som ortodoxt kristen.

Jasså? Det var intressant, det låter faktiskt som ett klokt råd, om jag får säga det. De flesta romaner har nog mer verklighetsanknytning än bibeln (ja, ett medvetet val av mig tt inte ha versal i bibeln)

#5 Jag betraktar "Bibeln" (liksom "Koranen") som en titel, men ordet kan också behandlas som ett vanligt substantiv. Är det inte paradoxalt nog så att man med en gemen gör ordet till ett allmänt begrepp?

Att skönlitteratur skulle ha mer verklighetsanknytning torde knappast vara skälet. I stället handlar det om kyrkans självmedvetande. Kyrkan kan sägas ta sin början med Jesu instiftande av nattvarden. Lärjungarna var judar och iakttog sabbaten, men på söndagen firade man liturgin.

Med början på 300-talet fastställer kyrkan en trosbekännelse, vilka böcker som ska ingå i Bibeln och en del definitioner. Den ortodoxa kyrkan har dock aldrig som senare den katolska kyrkan fastställt dogmer i onödan, d.v.s. om det inte har behövts för gränsdragning för tron. Det bärande är i stället en tradtion, att man söndag efter söndag firar liturgin och gestaltar Jesu liv. Allt som sker är symboliskt. Bibeln bärs genom kyrkan för att symbolisera hur Jesus vandrade omkring och spred sitt budskap, och vid nattvarden sticker prästen en "lans" i nattvardsbrödet (mjukt) samtidigt som diakonen häller vinet i kalken. En stund stängs dörrarna i ikonostasen, medan Jesus var i graven, men öppnas sedan igen. När de slutligen stängs, är gestaltningen framme vid himmelsfärden.

I västkyrkan går mycket av symboliken förlorad och gudstjänsten blir sönderpratad. Fundamentalismen, en extrem bokstavstro, uppstår i USA på 1800-talet. Då har man kommit mycket långt från fornkyrkan.

Det jag älskar med den ortodoxa kyrkan (egentligen de ortodoxa kyrkorna) är att den försöker inte förklara det som inte går att förklara. En ortodox präst rycker på axlarna åt många frågor och svarar att "det är ett mysterium".

Vad märkligt. Jag gick tillbaka till den här tråden nu för att jag skulle länka till den i en annan tråd - och såg till mitt förtret att mitt svar på #6 inte kom fram  Det är ju inte första gången det händer men oftast så går det ju fram när man klickar på Publicera. Nåja..

Jag tror i alla fall att jag skrev något i stil med detta:

Att jag förr alltid skrev Bibeln med stort B just för att det är titeln på själva boken. När jag sedan började intressera mig mer för religionsvetenskap så valde jag att skriva med enbart gemener, även koranen och toran. Med undantag för några verk ur andra trosuppfattningar. Bhagavad Gita är ett exempel. Varför jag har valt att göra så vet jag inte om jag kan förklara dock

Och jag håller med dig och tycker att det är tråkigt att västkyrkan har tagit predikarrollen för allvarligt och gått ifrån det symboliska och vackra, som jag får känslan av att många saknar. När man dessutom talar med människor som inte säger sig ha någon kyrklig tro så säger de att de tycker om att vara inne i kyrkor, därför att det är så vackert och de tycker om interiören, känslan och mystiken. Exakt samma känner jag, och min trosuppfattning ligger närmare druidismen.

Så, nu när jag ändå är här så kan jag ju passa på att länka till den andra tråden om ryska ortodoxa kyrkan också