Annons:
Etiketterkulturartikel
Läst 11787 ggr
[Momiji]
2011-08-29 07:27

Pjotr Tjajkovskij

Svansjön, Törnrosa och Nötknäpparen är tre av dom mest kända baletterna som finns. Dom har blivit till filmer både för vuxna och barn. Men vem är mannen bakom dessa mästerverk? Pjotr Tjajkovskij var en av Rysslands största tonsättare genom tiderna.

Uppväxt:

Pjotr Tjajkovskij föddes 1840 i Votkinsk, där bodde han med sin mor Alexandra Andrejevna Tjajkovskij, sin far Ilja Petrovitj Tjajkovskij och 3 syskon. Fadern var överuppsyningsman för de statliga gruvorna där. Alexandra var Iljas andra hustru. När fadern 1848 fick nya tjänster flyttade dom först till Moskva och senare till Sankt Petersburg, där den unge Pjotr 1850 fick börja i de förberedande klasserna i Juridiska skolan. 1850 föddes även 2 syskon till. Pjotr var då andra syskonet i en syskonskara på 6.

Pjotrs musikaliska talang uppmuntrades inte av föräldrarna, då de ansåg det ohälsosamt för ett redan neurotiskt, hetsigt barn. När modern avled i kolera 1854, tog han förlusten mycket hårt och för att försöka lindra sin sorg komponerade han en pianovals och planerade även en opera. Den tjänst han så småningom fick som kanslist vid justitiedepartementet var långtifrån så intressant att den kunde hindra hans alltmer uppslukande musikintresse, och 1862 började han på det nygrundade konservatoriet i Sankt Petersburg.

Musik:

Hans första orkesterkomposition, en ouvertyr till Aleksander Ostrovskijs skådespel Stormen, uppvisar många av de stilistiska drag som senare skulle förknippas med hans musik, men också en ungdomlig vulgaritet som stötte bort hans lärare, den Mendelssohn-inspirerade Anton Rubinstein. Av Rubinsteins bror erbjöds trots detta Tjajkovskij 1865 en tjänst som lärare i harmonilära vid Moskvakonservatoriet.

Tjajkovskij fann sig väl tillrätta i Moskva. I samband med komponerandet av sin första symfoni, kallad Vinterdrömmar, arbetade han dock alltför hårt och drabbades av en mental kris. Hans kompositioner under det närmaste decenniet uppvisar i behandling av folkliga teman och harmonier en stark samhörighet med den grupp av nationalromantiska kompositörer i Sankt Petersburg som hade tagit upp arvet efter Glinka. Tjajkovskij brevväxlade med gruppens ledare Balakirev, på vars förslag han 1869 komponerade en fantasiuvertyr, Romeo och Julia.

Pjotr skrev sju symfonier, elva operor (bland annat operorna Eugen Onegin, Spader Dam, Mazeppa och Jolantha), symfoniska dikter, tre stråkkvartetter, sånger, stycken för piano samt tre sagobaletter (Svansjön, Törnrosa och Nötknäpparen – den sistnämnda löst baserad på en historia av E.T.A. Hoffmann). Han skrev även tre pianokonserter, av vilka pianokonsert nr 1 är den mest berömda, samt en violinkonsert.

Tjajkovskijs musik kan sammanfattas vara personlig, elegant och påtagligt melodiös. Tre faktorer som gjort honom till en av de största inom klassisk musik.

Liv:

Tjajkovskijs liv och verk påverkades i hög grad av hans homosexuella läggning, som han i det längsta inte ville erkänna. Han försökte sig på ett kort, olyckligt förhållande med Désirée Artôt, stjärnan i ett gästande italienskt operasällskap.

I mitten av 1870-talet drabbades han av ännu ett nervöst sammanbrott. Ett av symptomen var dock en nästan hysterisk kompositionsaktivitet, som kulminerade med operan Eugen Onegin (1878), baserad på Pusjkins dikt.

Tjajkovskij kände en så intensiv sympati för hjältinnan Tatjana att när en tidigare elev, Antonina Miljukova, förälskade sig i honom och hotade med självmord om han ratade henne, kom han i sitt inre att identifiera henne med den grymt försmådda Tatjana och gick med på giftermål. Det korta äktenskapet blev en katastrof. Manliga traditionella historiker har antytt att den unga flickan skulle ha en nymfoman läggning och den förtvivlade Tjajkovskij försökte efter ett par månader ta sitt liv. På läkarinrådan lämnade han sin hustru.

Han levde nu sitt återstående liv i känslomässig misär och ensamhet, ibland med perioder av dryckenskap. Även de lyckliga somrarna i systerns hem i Ukraina kom efter hand att tyngas av en överväldigande skuldkänsla, då han ska ha förälskat sig i sin systerson.

Redan i slutet av 1876 hade Tjajkovskij inlett en unik korrespondens med en musikalisk beundrarinna, den välbeställda änkan Nadezjda von Meck, som också gav honom ett generöst underhåll (6000 rubel per år), så att han helt kunde ägna sig åt komposition. Enligt hennes önskan träffades de aldrig, men brevväxlingen ledde ändå till en nära vänskap.

De närmaste åren bjöd på flera stora framgångar; baletten Svansjön (1877), den blixtrande violinkonserten i D-dur (1878) och de populära Serenad för stråkar och Uvertyren 1812 (båda 1880).

Längre fram började han resa i Ryssland, kom över sin tidigare motvilja mot att dirigera och genomförde 1888 en internationell turné, där han under entusiastiskt mottagande dirigerade egna verk i Berlin, Prag, Paris och London. Han hade nu nått höjdpunkten i sitt liv. Från denna tidpunkt arbetade han sig successivt mot ett nytt psykiskt sammanbrott. Verken från och med Symfoni nr 5 (1888) blir allt mer känslosamma och pendlar mellan hysterisk hänförelse och neurotisk förtvivlan.

Tjajkovskij företog flera turnéer, bland annat i USA, tilldelades 1893 ett hedersdoktorat i Cambridge och nådde flera stora framgångar med nya kompositioner. Detta förhindrade inte den pågående försämringen av hans psykiska hälsa, som också påverkades av att von Meck 1890 plötsligt avbröt såväl brevväxling som underhåll. Han kunde aldrig komma över mecenatens svek, och det berättas hur han i feberyran under sin sista sjukdom gång på gång upprepade hennes namn med harmset tonfall.

Död:

I oktober 1893 dirigerade han uruppförandet av sin Symfoni nr 6, kallad "Pathétique", i Sankt Petersburg. Han betraktade det själv – med rätta – som ett mästerverk, men publiken var inte helt entusiastisk över den nyskapande, långsamma finalen. Trots att en koleraepidemi pågick i staden drack han ett glas okokt vatten och avled i sjukdomen den 6 november. Vissa, bland annat den brittiska musikologen och Tjajkovskijexperten David Brown och biografen Anthony Holden, har beskrivit hans död som självmord.

Källa: Wikipedia

Bild: Momiji

Annons:
MissInAction
2011-08-31 21:33
#1

Tack för en fin artikel! Glad

Han fick ett väldigt händelsrikt liv.. och kanske orättvist, kan jag tycka. Han verkar ha haft en enorm energi. Eller behov av att uttrycka sig. Tänk att såna mästerverk kan komma ur en såpass (förmodar jag) olycklig själ. 

Jag känner mer respekt för hans musik nu än tidigare, får jag säga. Klassisk musik var en av mina första kärlekar, så det ligger mig fortfarande varmt om hjärtat.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

[Momiji]
2011-08-31 22:04
#2

Jo, det var händelserikt men tyvärr mycket sorgligt. Stort diskussionämne i klassen på gymnasiet när vi läste om honom var om han tog sitt liv eller inte. Hemskt öde han fick. Men han gjorde otroligt vacker musik

Här är en av mina favoriter

MissInAction
2011-09-01 21:04
#3

Åh den var fin Glad Har du Spotify? Jag försökte hitta den där men utan att lyckas.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

[Momiji]
2011-09-02 00:12
#4

Jo det är den Glad Har Spotify men använder det i stort sett inte, så jag vet inte om den finns där. Kan dock försöka kolla upp det Glad

MissInAction
2011-09-03 20:15
#5

Vore schysst! :)


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

[Momiji]
2011-09-03 20:18
#6

Har inte lyckas hitta den än, ska fortsätta leta Glad

Annons:
MissInAction
2011-09-03 20:28
#7

Det är ingen brådska Glad
Min klassiska-samling i Spotify är rätt liten. Jag har två CD-skivor som jag köpte i slutet av 90-talet. Annars har det mest blivit P2 för min del.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

[Momiji]
2011-09-03 21:10
#8

Okej Glad

[Momiji]
2011-09-04 13:53
#9
Upp till toppen
Annons: